Flemish Painter, 1684-1745 was a French subject and portrait painter. He was born in Aix-en-Provence, and was instructed in art by his father Louis-Abraham van Loo, son of Jacob van Loo. Having at an early age executed several pictures for the decoration of the church and public buildings at Aix, he was employed on similar work at Toulon, which he was obliged to leave during the siege of 1707. He was patronized by the prince of Carignan, who sent him to Rome, where he studied under Benedetto Luti. Here he was much employed on church pictures, and in particular executed a greatly praised Scourging of Christ for St Maria in Monticelli. At Turin he painted Charles Emmanuel II, Duke of Savoy and several members of his court. Then, moving to Paris, where he was elected a member of the Acad??mie Royale de Peinture et de Sculpture, he executed various altar-pieces and restored the works of Francesco Primaticcio at Fontainebleau. In 1737 he went to England, where he attracted attention by his portrait of Colley Cibber and of Owen McSwiny, the theatrical manager; the latter, like many other of van Loo's works, was engraved in mezzotint by John Faber Junior. He also painted Sir Robert Walpole, whose portrait by van Loo in his robes as chancellor of the exchequer is in the National Portrait Gallery, London, and the prince and princess of Wales. He did not, however, practise long in England, for his health failing he retired to Paris in 1742, and afterwards to Aix, where he died on 19 December 1745.   Related Paintings of Jean Baptiste van Loo :. | Portrait of Augusta of Saxe-Gotha | Portrait of Louis XV of France | Augusta van Saksen Gotha | Portrait of Pierre Carlet de Chamblain de Marivaux | Princess Augusta of Saxe Gotha |
Related Artists:
Abraham Hendrickz van Beyeren
1621-1690 Dutch Abraham Hendrickz van Beyeren Location
DUMOUSTIER, Pierre
French painter (c. 1540 - after 1600)
ulrika eleonora
Ulrika Eleonora d.y., född 23 januari 1688, död 24 november 1741, var regerande drottning av Sverige 1719-1720, dotter till Karl XI och Ulrika Eleonora av Danmark, syster till Karl XII samt kusin till August den starke, Fredrik IV av Danmark och Fredrik IV av Holstein-Gottorp. Hon gifte sig 24 mars 1715 med Fredrik av Hessen, den blivande Fredrik I, men förblev barnlös. Ulrika Eleonora föddes den 23 januari 1688 på Stockholms slott som dotter till kung Karl XI och Ulrika Eleonora d.ä. Under barndomen förbisågs hon av alla för sin äldre, livligare och mera begåvade syster Hedvig Sofia. Så snart hon blivit giftasvuxen fick hon många friare, bland andra blivande Georg II av Storbritannien och arvprins Fredrik av Hessen-Kassel. Redan 1710 begärde denne hennes hand, men deras trolovning tillkännagavs inte förrän den 23 januari 1714. Bilägret firades den 24 mars 1715. Under Karl XII:s vistelse utomlands var hon, efter Hedvig Sofias död (1708), den enda myndiga medlemmen av kungahuset inom riket om man borträknar hennes åldriga farmor (Hedvig Eleonora). I slutet av 1712 eller början av 1713 hade Karl XII tankar om att göra sin syster Ulrika Eleonora till regent, men fullföljde inte denna plan. Det kungliga rådet däremot övertalade henne att bevista dess sammanträden för att i henne erhålla ett stöd. Första gången hon infann sig i rådet, 2 november 1713, beslöts också om sammankallande av en riksdag. Det s.k. rörelsepartiet vid denna riksdag ville att prinsessan i kungens frånvaro skulle göras till riksföreståndarinna "såsom närmaste arvinge till kronan och regementet". Detta förslag motarbetades av Arvid Horn och rådet, som fruktade att svårigheterna för en ändring av regeringssättet därigenom skulle ökas. Prinsessan visade emellertid ständerna stort intresse för landets angelägenheter. I sina brev till kungen uppmanade hon honom att återvända hem och varnade honom för möjliga följder av hans frånvaro. Med hans samtycke undertecknade hon under den följande tiden alla rådets skrivelser, utom dem som var ställda till honom, för i sin egenskap av vice regent var hon ett med kungen enligt dennes uppfattning. Mera sällan deltog hon i rådets förhandlingar.